USA går ALL in inför och under alla hjärtans dag. Vi fattade inte hur stort det var när vi flyttade hit och jag har fortfarande dåligt samvete för att jag skickade Vidar till skolan utan små kort och presenter till alla klasskamrater. Jag är inte stormförtjust i att man ska hylla den romantiska kärleken och kan uppskatta att Finland valt att fira vänskapens dag. Och jag har forskningen på min sida! För samtidigt som romantiken ofta framställs som livets stora känslomässiga motor (inte minst i Hollywood) pekar forskningen åt ett lite bredare håll. Sociala relationer i allmänhet, och vänskap i synnerhet, hänger ihop med både bättre psykisk hälsa och längre liv. Stora studier har visat att människor med starka sociala band har lägre risk för hjärt-kärlsjukdom och dödlighet, medan ensamhet kopplas till ökad risk för depression, kognitiv svikt och fysisk ohälsa. Att inte ha vänner är lika riskfyllt som att röka cigaretter. Vänskap fungerar som ett lågintensivt stöd i bakgrunden av livet. Någon att skicka ett meddelande till när något är roligt, en kul reel, en person som lyssnar när livet känns rörigt, någon som påminner en om vem man är i perioder när man själv tappar bort det. En bra vänskapskrets är en bra infrastruktur i livet. Vänskap håller också ofta längre än romantiska relationer. Kanske för att man har mindre press på sig? (Läste en krönika i Svd om att alla hjärtans dag är en dag många separerar på just för att förväntningarna på kärleken är för höga för att kunna infrias). När jag gjorde en workshop för Friday Lab för en tid sedan läste jag att vi blir lika de personer vi umgås med. Nu säger jag inte att man ska behandla vänner som anställda och välja de med bäst kompetens. Men jag tycker definitivt att man ska omge sig med människor som får en att må bra. Alla har vi sämre perioder i livet då vi kanske inte är genomtrevliga kompisar, men om en vän alltid får en att känna sig liten är det kanske inte en så bra vän. Nu fattar jag ju att det inte alltid är ett aktivt val att leva ensam, det kan vara en stor sorg. Jag har fått vänner via jobb, hobbyer och bara genom att vara nordbo i LA. Ni som läser det här kan väl berätta hur ni träffat era vänner?
