Förra lördagen drog jag på mig en finklänning, sminkade mig och tog en förarlös Waymo till Larchmont, en snabb fördrink med vänner från LA och Sverige och sen på fest. Min vän Karin fyllde nämligen 50 och hade ordnat stort kalas hemma hos sig. På innergården finns grus, men lyckligtvis delade värdparet ut dessa otroliga uppfinningar att sätta på vassa klackar. Det blev tal och skratt och tårar och fina återseenden. Jag vet att det är en väldigt platt iakttagelse, men herregud så fort tiden går. När vi kände oss social överstimulerade smög Frida och jag in till köket och ått cacio y pepe. Sen ut på gården igen för att sjunga för Karin och äta födelsedagstårta. In på bakgården för att prata mellanöstern och hur man får bort prärievargar från bakgården (sprinklers som går igång på rörelse är tydligen hemligheten). Följande morgon var jag trött, men det bästa som finns är ju att få lite saltvatten i ansiktet så vi drog ut bland vågorna. Och sen en stor pizza på det. Perfekt! Låg under täcket halv tio och somnade bums.
