And just like that var vi tillbaka i Santa Monica. Resan gick över alla förväntningar (om man räknar bort den emotionella tyngden som alltid sätter sig på ens axlar när man ska lämna Norden). När vi kom fram till gränskontrollen var det NOLL kö. Det är kanske inte så konstigt i era ögon, men då kan jag berätta att det inte är ovanligt att ha ett hundratal personer framför en i kön som kan ta en timme. Med mig hade jag en mugg jag fått av min syster Larizsa. Blev jätteglad över den eftersom jag är så dålig på att bära en kopp kaffe utan att spilla på mig. Kolla så bra design! Det är dessutom en av Lariszas kompisar som gjort den. Det känns extra bra. Vi har GIVETVIS också surfat. En av de sista sakerna jag gjorde innan vi åkte mot Sverige var att köpa min kompis Shauns gamla surfbräda. Den är avsevärt kortare och snabbare än den jag vanligtvis surfar på. Sen hängde jag vid poolen och åt vattenmelon medan Majlis gjorde olika trick. Mycket behagligt var det. Skönt att vara hemma, men de första dagarna är alltid lite konstiga här. Som om det tar hjärnan en liten stund att fatta att vi rest till Kalifornien.
