Den sista veckan innan vi ska åka till Norden är alltid värst, jag känner separationsångest blandat med resfeber. medan vissa av mina svenska och finländska vänner längtar till den här dagen känner jag alltid en sorg för att gå miste om en sommar i Kalifornien. Sedan vi flyttade hit har vi bara varit här under två somrar, den första 2013 och 2020 under Covid, då det inte gick att lämna landet. Innerst inne vet jag att det kommer att bli underbart med sval nordisk luft och bräckt vatten. Vänner och familj, nypotatis och kallrökt lax och iskallt morgondopp, kaffe på terrassen och tusen andra mysiga saker. Men jag antar att jag måste få känna de här känslorna för att liksom förbereda mig på den årliga flytten. I år har jag verkligen ansträngt mig för att rensa och städa för att komma hem igen till ett trevligt hem. Det är en sorts renande process att gå igenom mina kläder och skänka bort det jag inte längre använder. Samma sak med barnens. Mer luft i klädskåpen. Detsamma gäller köket. Jag försöker laga mat på det vi har i skåpen och frysen, torkar hyllor och slänger det som är trasigt (bland annat en mugg vi köpte i Mexiko, som jag verkligen älskar, men örat trillat av på och jag försökt limma ihop fem gånger). Igår tog vi en promenad kring klockan 20 för att se solnedgången och försöker jag bestämma mig för vad jag ska checka in och gör sista minuten-listor på saker jag ska göra innan vi åker. Det ska bli skönt att komma iväg.
