En av Majlis bästa vänner kommer från Australien. Hennes föräldrar har varit här på visum, men fick inte förlänga det så kommer de att flytta hem i januari. Pratade med en brittisk kompis om det här. Hon har bott i LA i över tjugo år och sade att hon aldrig vänjer sig vid att folk flyttar. Inte jag heller. Det är så smärtsamt när någon man gillar flyttar. Det sker såklart också när man (alltså jag) lever i sitt hemland/sin hemstad, men när man bor utomlands kommer man folk väldigt nära fort. Åtminstone i början delar man upplevelsen att komma till en ny kultur och kanske känna sig lite vilsen. Man känner inte så mycket folk och stöttar varandra. Ni fattar.Och det är väl ett pris man får betala för att man är ute på äventyr. Folk kommer och går. De flesta, de som kommit en närmast, håller vänskapen trots att man inte ses lika mycket. Men andra bara försvinner ur ens liv. Jag har märkt att jag är lite försiktigare med att släppa in människor som flyttar till LA, det är kanske kallt, men också nåt slags sätt att skydda mig. Jag vill veta hur länge de ska stanna innan jag investerar känslor. (Sen finns det såklart vänner som en födda och uppvuxna i LA och de stannar vanligtvis.)Hur som helst har jag inte ännu berättat om att hennes bästis ska flytta. Har ni någon erfarenhet av detta?
