När jag var liten såg jag aldrig min pappa springa. Har inte sett det till denna dag, men antar att han gör det ibland när han har bråttom. Min mamma spelade squash (tror för övrigt att just squash kommer att bli riktigt stort, padelstort, om nåt år) en gång i veckan och tog långa promenader med hunden. Det var hennes träning. Mamma sminkade sig med blå kajal och lite mascara. Såg henne aldrig använda foundation, concealer eller ens puder. Nuförtiden tränar de flesta jag känner. De går på gym, löptränar, spelar tennis, går på pilates osv Det är såklart en bra sak, människokroppen och -hjärnan mår bra av att röra på sig. Men tänker ändå på ifall en del av träningen också handlar om att normen för hur en kvinna ska se ut förändrats. Blivit tightare (sic!)Nu får ni LA-perspektivet: jag är medveten om att det kanske ser annorlunda ut just hos er: Med viktminskningsmediciner som Ozempic blev det ganska tydligt att smal är det man ska vara som kvinna. I veckan nyhetsbrev länkar jag till en artikel i Los Angeles Times som handlar om hur skönhetsoperationer och injektioner blivit ännu vanligare pga att folk går ner i vikt så fort att huden inte hinner med och blir hängig. På middagar tipsar folk varandra om hur de kan bli smalare och snyggare (enligt norm). Jag såg en bild från The Bachelor från 2010 och kvinnorna där var helt vanliga kvinnor. Inget botox, läppar fulla med fillers, hårförlängningar och avancerad sminkning. De var som du och jag. Klipp till 2024 då ALLA deltagare kunde vara modeller (stöpta i en Kim Kardashian-instagramform). Det är såklart kul att känna sig fin, men jag tänker mycket på hur dyrt det är och hur skönhetsindustrin riktar sig till allt yngre. I nyhetsbrevet länkar jag också till en artikel om tioåriga influencers som försörjer hela sin familj. Förr var det bara folk som jobbade som skådespelare och modeller som förväntades vara extraordinärt snygga. Den gränsen har förflyttat sig till gemene kvinna. Jag tänker ofta på hur kvinnor i USA just nu har färre rättigheter än deras mammor (jag menar såklart aborträtten) hade och att de dessutom förväntas vara snyggare och smalare än någonsin. Det som händer i USA brukar ofta speglas i Norden. Säger inte att det blir ett abortförbud nästa år, men ilskan mot dragqueens och skepticismen mot transpersonen är definitivt importerad. Jag hoppas att vi inte behöver se barn som gör reklam för andra barn om smink och hudvård (och kanske snart bantningsmedicin). Igår gick jag på en middag där en stor del av gästerna var skeptiska till vaccin. Inte bara vaccin utan också mot myndigheter i allmänhet. Lite skepticism är väl bra och USA är ett korrupt land, men jag tänkte på att det är lättare att fokusera på sig själv och sitt utseende när resten av världen känns osäker och skrämmande. När jag sa att vaccin främst handlar om att skydda de som kanske inte överlever covid eller mässling sa mamman att det i USA gäller att fräst rädda sig själv. Man kan nämligen dö av vaccin. Jag antar att den här inställningen är ganska vanlig här. Många myndigheter är korrupta här, skattepengar går till krig snarare än till sjukvård och skolor, företag dikterar lagstiftning, domare tar emot mutor osvJag har egentligen ingen självklar lösning, men jag tror att vi lever i nåt slags senkapitalism där företag är extremt giriga (och girigast i USA) och det finns så mycket att oroa sig för att den lilla kicken av att känna sig normsnygg är en oas att vila i. Önskar bara att det inte var så. Jag känner mig som lyckligast när jag sitter på en hästrygg eller mockar hästbajs för den delen. Eller när jag står på en sufbräda, eller har flow i skrivandet. Alltså när jag tänker på andra saker än hur jag ser ut. Försöker också lära mina barn det.Har någon av er tänkt i samma / olika banor?
