Igår hälsade vi på Magnus äldsta vän och bästis som har en sommarstuga i Norrtälje. Mycket trevligt var det, men när bästisens fru föreslog att vi skulle göra en liten swimrum följande morgon kände jag en viss stress. Linnéa är nämligen en person som springer maraton och cyklar Vättern runt utan problem. Hon berättade förresten att hon ibland kolla på filmer på telefonen när hon springer längre sträckor på platt mark. Bara för att få något annat att tänka på än själva springandet.Hur som helst var jag lätt nervös för att inte hänga med i takten. Men så blev det morgon och jag kom inte på någon ursäkt. Fick låna en flytgrej man ska ha mellan benen när man simmar så att benmusklerna ska få vila, ett par simglasögon och ett par plattor att fästa händerna vid för att kunna simma mer effektivt. Sen bar det av.Först sprang vi längs med en grusväg, sedan igenom att skogsparti och därifrån ut på en brygga och ner i sjön med kläderna på. Vi simmade till en annan brygga längre bort, kravlade upp på den och fortsatte springa. Först var det lite svårt att inte sparka med benen i vattnet, men det tog inte så länge innan jag fattade tekniken. Det är ju smart att överkroppen får vila när man springer och underkroppen när man simmar.Så här höll vi på i ungefär en timme och kom sedan tillbaka till stugan lagom till frukost. Till min stora förvåning var det väldigt kul. Jag tror att det är variationen jag gillade mest. Att inte bara lunka fram längs med en väg eller simma fram och tillbaka i en pool. Det här var ju en ganska kort runda, i en takt som också funkade för mig.Hur som helst, kul att få testa något helt nytt i sportväg. Kan varmt rekommendera! Man behöver verkligen inte vara toppidrottare för att det ska funka.
