Idag upphörde regnet och eftersom det ändå var för blött för att rida och vattnet för smutsigt för att surfa i bestämde jag mig för att dra ut på en liten promenad. När jag närmade mig stranden började jag jogga och plötsligt var jag ute på en springtur. Som vanligt mätte jag inte hur snabbt eller långt jag sprang. Det får mig bara att kicka igång en tävling mot mig själv och springandet blir bara prestation och en strävan efter att bli bättre. Istället lunkade jag på i maklig takt. Tog trapporna upp för en backe, joggade försiktigt nerför den på andra sidan och skalade av mig plagg under resans gång. För första gången på länge värmde solen ordentligt. Till saken hör att jag inte sprungit på nästan ett år. Delvis på grund av att jag i mars förra året steg snett och skakade foten ordentligt. Det gjorde jäkligt ont i flera veckor, men jag hade ett färskt minne av att hur det var att ha höger hand i gips (den uppmärksamma läsaren minns att jag blev avslängd av en häst och bröt handen ordentligt). Att gå omkring med en sån där stövel i hårdplats gav mig panik. Så jag gjorde det enda omogna, struntade i att visa den för en läkare och tog det istället "lite försiktigt" (minns att jag försökte surfa nån vecka efter skadan, men att det absolut inte gick). Hur som helst, höll mig från att springa fram till idag och nu gick det hur bra som helst. Jag fattar mer än väl att det inte är det smartaste man kan göra, att ignorera skador alltså. Men nu blev det så här.Har ni brutit ett ben i kroppen nån gång? Vad hände?
