Jag började veckans nyhetsbrev med att skriva om friheten i att inte längre ha en Apple Watch som hetsar mig att stå upp eller ta en promenad. Jag vet också om jag sovit bra eller dåligt utan att min klocka informerar mig om det. Att glömma klockjäveln i Stockholm i höstas var som att säga upp sig och bli av med en dålig chef. Tycker att den här NYT-artikeln om hur vi inte behöver så mycket data om hur vi ska träna. Själv upptäckte jag att surfingen, löpningen och ridningen blev roligare när jag slutade mäta. Det är länge sedan jag slutade mäta hur snabbt eller långt jag springer eller promenerar och jag blir mest irriterad när en surfkompis efter tre timmar i havet kollade sig klocka och sa att vi enligt den bränt över 3000 kalorier (samma kompis brukar ropa: "Burn those calories! när vi paddlar omkring bland vågorna). Jag vill bara njuta av surfingen, inte se det som ett sätt att bränna kalorier. Syfte är lycka, inte att bli smalare. Som vanligt misstänker jag konsumtionshets kring alla klockor, ringar och band kring bröstet som ska mäta om vi tränar tillräckligt, hur vårt hjärta slår eller om vi sovit bra eller dåligt. Enligt New York Times-artikeln jag länkar till ovan är olika sorters mätverktyg bäst för att få oss att komma igång med träning, ut genom dörren. Men samma resultat ger en hund eller en god kompis som sällskap. [video mp4="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/18/2024/03/475a435342594b38a54a4126ba37f0e5_2.mp4" data-setup='{"fluid": true, "autoplay":false}'][/video]Mäter ni er träning/sömn och med vad i så fall?
