När vi anlände till Arlanda och kommit igenom säkerhetskontrollen hörde jag Magnus svära bakom mig. Jag vände mig om och frågade honom vad problemet var och han svarade att han glömde kvar sin svarta magväska med hem- och bilnycklar. Detta var exakt en timme innan boarding.Konstigt nog kände jag ingen stor stress. Kanske det beror på att jag är van. Förra året glömde Magnus sin väska, inklusive pass, på en restaurang i en annan stad och kom på det när vi var på väg till färjan från Helsingfors till Stockholm. Några år innan dess försökte han resa från LA till Sverige med ett pass som gått ut några dagar tidigare.Vi beställde en Uber för paket, ringde Magnus mamma som tog ner väskan till bilen och följde sedan nervöst med kartan på appen. ETA 20:40, vårt flyg gick 20:50. Magnus ringde uberchauffören som sa att han kunde vara framme 20:30. Vi satte oss i loungen för att vänta där och Maggan pratade med en väldigt trevlig man, Peder, som jobbade vid desken. Peder sa att Magnus inte kommer att hinna springa ut och sedan gå igenom passkontroll och säkerhet. MEN att personalen har sina egna, snabbare vägar, och att han kunde försöka hjälpa.När klockan var 20:30 gick vi till gaten. Sist in på flyget då Peder kommer joggandes med väskan. Magnus som aldrig försummar en chans att vara "rolig" utropade: "Nej, fel väska!". Men det var såklart rätt väska. Peder var sannerligen dagens hjälte och nu är vi hemma i LA.Kan inte ni berätta om nära ögat eller ögat-situationer när ni skulle resa nånstans?
