Den här veckan är det springbreak och barnen är lediga. Vi får låna min kompis Tamaras studio i Mexiko och ska bara surfa och äta guacamole i sex dagar. Underbart är det! Som företagare / frilansare är jag sällan eller aldrig ledig, men den här veckan ska jag inte skriva på romanen alls och har inte ett enda möte. Föreställer mig att det ska göra underverk med min kreativitet. Jag jobbar också på att inte känna att jag förtjänar att vila. Jag menar att vila ska vara en normal dem av ens liv, inte en belöning efter hårt arbete (precis som choklad, godis eller annat gott ska ätas när andan faller på, inte som en betalning för att man tränat). Vi anlände igår kväll och slängde bara in bagaget så vi kunde klämma in en halvtimme av surf innan solen gick ner. Sedan satte vi oss på en restaurang och talade om hur härligt det är med semester. När vi vakande gick vi ner till stranden och surfade en stund innan frukost. Det var meningen att gå in till staden för att äta, men barnen blev så hungriga att vi beställde in lite mat åt dem. Vid lunch promenerade vi in till stadskärnan, åt lunch, köpte mer solkräm och nu är det siesta. Har förbjudit familjen att hänga på stranden mellan 11-15 på grund av att solen är så stark då. Mina barn är inte speciellt sugna på att smörja in sig med solkräm så jag löser det med 1) milt våld 2) långärmade baddräkter. Det är egentligen det enda jag oroar mig för här. På stranden är de vana vid vågorna (precis samma som hemma i LA, men varmare och mindre hårda). Tanken är att Majlis ska lära sig ta sina egna vågor under den här veckan, men få se om det går. Ska skriva mer om Saulitya, där vi befinner oss, och hur barnvänligt det är lite senare i veckan.
