I söndags blev vi hem bjudna till en kompis på en ö utanför Nacka. Sagt och gjort promenerade vi ner till Strömkajen och trängdes med ett gäng ganska aggressiva pensionärer som skulle åka med samma båt. Båten innan pensionärsgänget dök upp. Först kom en dam och frågade om Majlis trängt sig före henne (nej) sedan ställde hon sig framför oss och under de följande 15 minuterna hade cirka 10 andra pensionärskompisar joinat henne. Det var okej, alla fick plats på båten, men i stunden tyckte jag inte det var ett hövligt beteende. Allt kändes bättre när vi passerade kända landmärken som Gröna Lund. Majlis älskade allt med utfärden och ännu mer när det visade sig att man kunde köpa glass på färjan. Sen kom vi fram promenerade över ön och satte oss och fikade på stranden. Min kompis Malou bjöd på tidiga höstäpplen. Jag har inte ätit såna på snart tolv år och de smakade gudomligt. Fick med mig en påse. Både Majlis och jag passade på att ta oss ett litet dopp. Det ångrar man aldrig. När vi skulle ta färjan tillbaka visade den sig vara proppfull. Vi fick stå hela vägen till Strömkajen, men det var väl värt det. Så fort vi kom hem drog Vidar och jag ut på en cykeltur runt Gärdet och hela Djurgården. Vidar konstaterade att det var sommarens sista cykeltur och då kändes allt ganska vemodigt och vackert.
