Igår åt vi middag med några av våra bästa och äldsta vänner i Los Angeles. De kommer från Kanada, men har bott här i många år. När jag beskriver dem (och speciellt mannen i familjen) för andra kompisar får de ofta en rynka mellan ögonbrynen på grund av våra helt olika politiska åsikter. När vi inte setts på länge kan jag komma på mig själv med att föra politiska diskussioner i mitt eget huvud med mannen i familjen.Han röstade på Trump och gillar Ron deSantis (som jag för övrigt tror kommer att bli Republikanernas presidentkandidat 2024) och är extremt skeptisk till bland annat transpersoner. Han tror stenhårt att Demokraterna lurade till sig presidentposten och ja ni fattar profilen.Men när vi träffas kan han skratta och säga att han ju får alla sina politiska nyheter från Instagram och verkligen intresserat ställa mig frågor om det politiska läget i USA. Dessutom känner jag ingen pappa som tar lika mycket ansvar för barnen som han. Han är helt enkelt en feminist i sina handlingar. Det är en sån paradox. Jag tycker också att det är väldigt kul att bråka om politik med honom, medan Magnus blir lite nervös över våra diskussioner. Min slutsats är kanske att det är uppfriskande med vänner som tycker helt annorlunda och får sina nyheter (okej "nyheter") från helt andra ställen. Det kräver såklart att det finns några gemensamma värderingar och lite självdistans i vänskapen. Har ni någon motsvarande i er närhet?
