På tåget mellan Stockholm och började jag tala med killen bredvid mig. Eller det började egentligen med att han sa något om att han alltid blir osäker på om han sitter på fel plats. Jag sa något om att jag kan relatera och sen tyckte jag att det var obekvömt att sitta helt tyst så jag började prata. Vi diskuterade demokrati (han doktorerade i demokrati), svenska kändisar, Göteborg, Stockholm och en massa saker. När jag kom fram till hotellet började jag småprata med en dam i hissen och sen insåg jag att jag nyförtiden är en person som pratar med främlingar.Som finländare är det inte helt vanligt, men jag antar att tio år i USA har satt sina spår. Och så lyssnade jag på ett avsnitt av podden Hidden brain för några år sedan där en psykolog förklarade att mikromöten gör människor lyckliga. Alltså, ett hej i trappan, småprat med personen i baren eller ett utbyte av komplimanger på caféet är ett litet möte som gör en glad.Tänker att det är en ganska liten grej man kan göra för sig själv.När pratade du senast med en främling?
