‘c5h, vilken fin l’f6rdag! Champagne, sushi och choklad p’e5 Villagatan, sen taxi till Ahjo (trots att L-F i taxin v’e4ldigt pedagogiskt f’f6rs’f6kte f’f6rklara vad “ahjo” egentligen betyder ‘e4r det ‘e4nnu ett mysterium f’f6r mej). Kommer ni ih’e5g den d’e4r svartvita Sprite-reklamen med en massa modeller som i slow motion promenerar p’e5 en strand och en r’f6st s’e4ger “What do the really beautiful people drink?”. Well, h’e4r kunde man s’e4ga: “Where do the really beautiful people go when they want to hang out with each other?”. P’e5 Ahjo var musiken bra, inredningen smakfull, m’e4nniskorna vackra, st’e4mningen sk’f6n och jag trivdes som fisken i vattnet. …’e4nda tills Karine -som vanligt- insisterade p’e5 att det var dags att g’e5 vidare till Karl XII. Under de ‘e5r Karine bott i Finland har hon utvecklat n’e5n slags pervers k’e4rlek f’f6r just Kalle och eftersom hon var kv’e4llens Special Guest Star var hennes wish our command. Vi l’e4mnade allts’e5 Ahjo bakom oss och gick vidare till Kaserngatan. Geografiskt s’e4tt en en kort v’e4g, men p’e5 alla andra plan en mycket, mycket l’e5ngt resa…. M’e4nniskorna p’e5 Kalle var lite otrendigare, musiken lite s’e4mre, killarna lite (well, mycket) fullare, tjejerna hade lite mer utv’e4xt p’e5 sina blonderade h’e5r, folk slogs lite h’e4r och d’e4r, st’e4mingen var lite sunkigare och jag trivdes lite s’e4mre. Medan jag surmulet dodgade raggningsrepliker fr’e5n p’e5-gr’e4nsen-till-medvetsl’f6st-fulla keravabor slog det mej att jag inte bara ‘e4r en snobb d’e5 det kommer till utest’e4llen. Jag ‘e4r en rashygienist. Jag vill vara omringad av vackra, trendiga, relativt nyktra m’e4nniskor i en v’e4ldesignad omgivning f’f6r att trivas. Tur att jag inte levde i 1940-talets Tyskland, hade s’e4kert f’e5tt en massa konstiga ideer. Vem skulle ha trott att jag var s’e5 h’e4r f’f6rdomsfull? Jag sk’e4ms. Verkligen. Read more
