Det finns som sagt f.d. pojkv’e4nner som fortfarande har en speciell plats i ens hj’e4rta, som man g’e4rna tr’e4ffar och ‘e4ter middag med, som man ringer n’e4r som helst, som k’e4nner en b’e4ttre ‘e4n de flesta yada, yada, yada. Det h’e4r har vi ju talat om f’f6rut. Det finns ocks’e5 de ex man inte -p’e5 v’e4lmotiverade grunder- haft n’e5gon kontakt med p’e5 10 ‘e5r och som man pl’f6tsligt en alldeles vanlig fredag eftermiddag av misstag tr’e4ffar p’e5 sushilunchst’e4llet, diskret f’f6rs’f6ker undvika, ‘e4nd’e5 blir tvungen att h’e4lsa p’e5 och som omedelbart f’e5r en att t’e4nka: “my goodness, what was I thinking?”. De ex som m’e5nader efter att man gjort slut trakasserat en med nattliga telefonsamtal och stalking. Och som till ens stora tillfredsst’e4llelse har f’f6rvandlats till l’f6nnfeta, bleka och ganska sura farbr’f6der med dubbelhaka. Hah! Universum ‘e4r trots allt r’e4ttvist. Read more
