Vi ska filma en liten h’e4lsning av chefredakt’f6ren och filmsnubben ringer mej f’f6r att f’e5 veta vad jag har p’e5 mej. Jag:“‘d6h, jeans och en skjorta. Hur s’e5?” Filmsnubben st’e4ngt:“Ingenting gr’f6nt hoppas jag verkligen.” Jag lite os’e4ker:“Nej, men en r’f6drutig skjorta.” Filmsubben ropar ut ‘e5t ett g’e4ng andra filmsnubbar:“Hon har en r’f6drutig skjorta, ‘e4r det okej?” L’e5ng tystand. Sedan jubel i bakgrunden. Uppenbarligen ‘e4r r’f6da rutor okej eftersom han forts’e4tter med att konstatera:“Och m’f6rkt h’e5r har du v’e4l? M’f6rkt h’e5r ‘e4r bra.”‘ Jag (glad ‘f6ver att kunna vara till lags):“Jo, riktigt n’f6rkt h’e5r.” Filmsnubben myndigt:“Det borde ordna sig.” Och l’e4gger p’e5. ‘c4r gr’f6nt the forbidden colour i filmv’e4rlden? Read more
