I går, efter alla äventyr, passade vi på att spela in podden. Vi gjorde den under rudimentära omständigheter och ber därför om ursäkt om ljudet inte är lika perfekt som vanligt. Vi pratar bl.a. om vad som händer i Portland, Trumps chanser att bli omvald, The Lincoln Projekt och Alumni 43, klargör diskussionen om Karen från förra veckan och pratar Metoo. I bilen på väg hem brände vi förresten av några Sommarprat varav Ola Wongs var ett av dem. Jag trodde att det skulle handla om Kina och var mycket förväntansfull, men snacket handlade mest om hur dumt det är “kvotera in” kvinnor i dagstidningar, att Sverige tog in för många asylsökande år 2015 och att svenska journalister driver aktivism snarare än journalism. Jag antar att det är bra att lyssna på folk som tycker olika än en själv. Bredda sina perspektiv osv, men jag hade hoppats att lära mig mer om Kina än om vad svenska gubbar tycker om kvinnor och invandrare. Under samma bilresa läste jag poddaren Anna Björklunds krönika om hur ängsliga “folk” är på Sveriges radio. Och jag fattar att det är populärt att säga så, lite provocerande och fränt. “Röra om i grytan”, men journalistiken är oerhört viktig för bibehållandet av en hälsosam demokrati. Det innebär såklart att journalister ska granska varandra och att man ska få kritisera medier, men jag tycker att det är slarvigt att bara tala om hur “dålig media är” eller “hur ängsliga journalister är”. Det finns såklart dåliga representanter/jobb inom journalistiken också, men att dra med en så stor pensel innebär i längden ett urholkande av den institution som granskar makten och pengarna. Och det är såklart i bl.a. demagogers intresse, att folk inte ska lita på de som granskar dem. Äh, måste tala mer om detta i nästa avsnitt. Tack alla ni som swishar och prenumererar och kommenterar och lyssnar på podden! Read more
