Först, tack så mycket för att ni svarar på inlägger under och berättar lite om er själva! Kul att en en stor del av er kommer från några av mina favoritbloggar: Linn, Lisa och Sara.Eva skrev: P.S. Jag läste nyligen ut Vackra människor. Tack för en intressant bok! Jag är fundersam och provocerad. Men att boken väcker tankar är säkert ett tecken på att du lyckats. Jag känner att jag t.o.m. längtar efter en bokcirkel eller bokblogg där jag kan vädra alla funderingar. Vill du veta vad vi läsare tänker och tycker? Kanske du kan fråga oss i ett inlägg? Många som läst romanen vallfärdar säkert hit. Hej Eva, så roligt att du läst boken! Det känns fortfarande helt sjukt att folk verkligen sitter och LÄSER den. Jag är sannerligen ingen erfaren författare (nån sa att man måste skriva minst två böcker för att få kalla sig författare och jag klarar med nöd och näppe det testet), men så här känner jag kring tyckande och funderingar kring min bok: Att skriva tidningsartiklar, kolumner, recensioner, blogg och twitteruppdateringar är visserligen personligt, men också ett slags jobb (på en skala är artiklar mer och blogg mycket mindre). Att skriva bok är intimt, köttigt och ärligt. Det finns ingen professionell sköld att gömma sig bakom. Det personligt och naket. Det att litteraturvetare och professionella recensenter skriver om romanen är pirrigt och roligt, men också ett nödvändigt ont. Det svider ordentligt när en recensent missförstår (och missförstår hen är det delvis mitt fel som inte varit tydlig nog eller bara dålig) eller inte gillar. Det känns också fruktansvärt bra när personen som läser verkligen FATTAR (som Kulturtimmens recensent Dönsberg). Ingen blir gladare än jag när folk läser boken och jag vill gråta av glädje när folk säger att de tyckte om historien. Jag älskar att den provocerar och väcker tankar. Jag diskuterar väldigt gärna ämnen i boken (bortskämda trettioåringar, innerstadselitism, feminism, dödsångest etc). Kom gärna med era funderingar! Men kom ihåg att det är en fiktiv historia, inte ett manifest. Däremot, att lyssna till kritiska recensioner av alla som läst boken är som att få sin personlighet recenserad av människor som inte är en psykologer. Mycket kan säkert stämma, men jag vet ändå inte riktigt vad jag ska göra med den informationen, förutom att den sannolikt kommer att spöka hos mig när jag känner mig nere och inte nödvändigtvis gör mig till en bättre skribent eller människa. Vad jag försöker säga är kanske: att skriva bok gör en till ett villebråd, så var lite varliga när ni vardagsrecenserar böcker inför deras författare. Read more
