Så här skriver Lina Teir i en kommentar under: “Fenomen som får mig att gråta, just nu: – Att mina vänner som är dödshotade i Irak fick sitt andra negativa asylbesked i fredags och nu blir papperslösa. Att deras pappa och bror mördats före de flydde, att resten av deras familj (tre vuxna och tre barn) försvann under flykten, antagligen drunknade i Medelhavet. Att mina vänner inte har någonstans att ta vägen och sannolikt dör om de deporteras. Att polisen snart kan komma och knacka på när som helst.Att det börjar bli allt svårare att ge dem något att hålla fast vid som skulle peka på att det bästa är att fortsätta leva. Att om de skulle välja att försöka ta sitt liv skulle polisen kunna bötfälla dem för ”flyktförsök” som de gjorde med kurden för nån vecka sen.de här systematiska rättsövergreppen händer i stor skala, hela tiden i Finland 2017 – i ett land jag trodde var en civiliserad rättsstat – och att så många tyst står och ser på, låter det ske. Att det handlar om tusentals människor. Att jag nu in på huden förstår det jag inte tidigare förstått- hur förintelsen kunde ske.” De flesta av oss är tysta förbipasserande. Kanske vi är trötta, rädda eller bara känner att det inte angår oss. Jag tänker på hur komiker Nour el Refai drog en standup på Norra Brunn och en snubbe trakasserade henne. Ingen gjorde någonting. Folk bara satt tysta i publiken och lät det hända. När den finska programledaren filmade och recenserade ligg i Whatsapp-gruppen var det ingen i gruppen som ifrågasatte honom (förrän allmänheten fick reda på det). Och fanns det verkligen ingen i den slutna Facebookgruppen för poliser som sade emot de rasistiska kommentarerna? Tyckte ingen det var osmakligt att skoja om ett självmord? Och såklart det som Lina skriver om, hur folk skickas in i döden från Finland. Folk som flyr från samma terror vi är rädda för. Jag fattar ju att det är jobbigt att säga emot, ibland till och med farligt. Två män blev mördade då de försvarade två kvinnor på ett tåg i Portland. Men föreställer mig att vi som inte är rasister och sexister och hatare ändå är den stora massan. Vi är majoriteten som kan backa upp varandra. För vi som är tysta förbipasserande är inte neutrala, vi är medskyldiga. Jag får verkligen ta och skärpa mig. Read more
