Veckan innan jul promenerade Magnus och jag som vanligt ner mot stranden för att se om det fanns några bra vågor att surfa på. Det är bara ett kvarter, men vi mötte som vanligt många hundar. Jag sa nåt i stil med: "Skönt att vi i alla fall inte har vi en hund att tänka på också" Två dagar senare kom Magnus hem från ett par kompisar med en liten valp i släptåg. Till Maggans försvar var det inte en avsiktlig provokation. Han snackade podd med kompisarna och precis innan han skulle åka hem igen sa de att de hade en sak i garaget de ville visa honom. Det var en kull valpar de räddat från att bli avlivade och nu sökte hem för. Magnus sa att vi absolut inte ska ha hund, men skickades ändå hem med ett löfte om att kompisarna skulle hämta upp valpen ifall det inte funkade. Jag var minst sagt chockad. Men också glad, jag har vuxit upp med taxar, terriers, en dalmatiner och en retriver. Nu har det gått knappt två veckor, vi har skrivit på adoptionsdokumenten och det ser verkligen ut som om Sleepy, som valpen heter, kommer att stanna hos oss (egentligen är Sleepy döpt till Silly, men Magnus glömde bort namnet på vägen em och presenterade honom som Sleepy). Berätta om era husdjur! (Sleepy är som sagt blandras, men vi tippar på labrador och kanske pitbull).
