Förslag: Så här fyra dagar in i USA berättar jag om mina reflektioner och när jag bott här ett år kan vi tillsammans skratta åt fördomar, förutfattade meningar och naivitet? Here goes: Alla tränar. Det är inte ovanligt att en gubisch på drygt åttio joggar förbi en på stranden. Alla klär sig också i träningskläder. Antagligen för att det alltid finns en lucka där man man smyga in några armhävningar. Eller så tycker de bara att det är skönt med mjukiskläder. Folk är verkligen sjukt trevliga och artiga. Så fort vi sitter oss ner nånstans kommer det fram människor och vill skoja och prata. Vi fick några nya vänner i form av kvartersfarbröder på den närliggande Starbucksen, alla vill hälsa på Vidde och första dagen här kom det fram en ung kvinna och sade att jag var snygg. Jag ba: ÄLSKAR det här landet. Skillnaden mellan att vara utlänning i Finland är antagligen att alla ställer frågan: Varför har du valt att komma hit? medan folk här gratulerar en till att äntligen ha kommit fram till det förlovade landet. Imponerande att alla seriöst verkar tycka att USA är det överlägset bästa landet i världen och att alla andra nationaliteter längtar efter att få komma hit. Vi får återkomma till det. Så här ser det ut ett kvarter från oss. Och så här ser det ut när jag springer på kvällskvisten. Starbucks har varit vår bästa vän fram tills i dag då The Cable Guy kom och gav oss nät. Några hundra meter från oss ligger den här karusellen på Santa Monica Pier. Och som om det inte räckte med sol och god fiilis, SOFTY bor också här! Och så här ser det ut precis utanför vårt hus. Ignorera soplådan. Read more
