Jag skriver ofta om PCH här på bloggen. Det står för Pacific Coast Highway och är samma sak som Highway 1. Alltså den väg som löper längs med nästa hela den amerikanska västkusten. Just den vägen tog vi som vanligt idag när vi körde upp till stallet i Topanga. Idag öppnade också en del av strandparkeringen och det var proppfullt med människor på stranden och bilar på PCH. Det verkar som om folk är helt färdiga med lockdown:en och social distansering. Konstigt det där med hur fort allt normaliseras åt alla håll. Hur självklart det blev att inte träffa folk i större grupperingar (även om man vill), att använda ansiktsskydd i mataffären, att rörelsefriheten blev så begränsad att man i t.ex. i Finland inte fick åka utanför Nyland under en period eller att så många länder slog fast sina gränser, också för asylsökande. Det är såklart en mycket positiv sak att vi värnar om varandras hälsa och välmående, men det ger en också en förklaring till hur folk börjar leva helt normala liv under brinnande krig, om hur gemene man under Nazityskland inte opponerade sig så mycket, om hur den totala övervakningen av folk i Kina är en självklarhet (vad händer förresten med facial recognition när alla har ansiktsskydd?) och så vidare. Alltså hur blixtsnabbt vi anpassar oss efter nya regler och begränsningar. Kan nån av er skriva en dystopisk roman om det? Jaja, det jag egentligen skulle skriva om är att marsvinet Papuccino fått ungar igen. Vi fick gosa med de tre dagar gamla underverken. En så ren glädje. Read more
