Ni vet hur man ofta bara ser den glassiga verkligheten på sociala medier. Nåja, igår åkte vi tillsammans med några till en hotellpool i grannskapet, beställde plockmat, lemonad och skinny margaritas medan ungarna lekte i poolen. Allt var väldigt härligt. Rent ut sagt underbart, trots att det gärna kunde ha varit liiiite varmare. Jag är inne i en lemonadeperiod och hotellet visade sig servera precis så sur lemonad att den föll sig i min vuxna smak. Tänker ofta på att jag borde laga det hemma, lemonad kan ju inte vara så himla komplicerat. Här var allting ännu frid och fröjd. Barnen fick chicken fingers, som är USA:s svar på fiskpinnar. Amerikanerna får plus för roligare OCH äckligare namn på barnmat. Varje gång jag hör det föreställer jag mig en höna med långa mänskliga pianofingrar. Tio minuter senare hoppade Vidar upp från poolen och sa att han mådde illa. Resten av dagen blev en kräkfest utan like. Det kommer ej att publiceras bildmaterial här på bloggen och barnet mår hur bra som helst i dag, men det var EJ en behagliog eftermiddag. Som vanligt när ett av barnen var sjukt nuddade jag vid tanken på döden. Misstänker alltid att det är cancer, hjärnhinneinflammation, ebola eller apokalypsvirus. Jaja, verkligheten. Måste orka med den också. Read more
