Förra veckan skrev jag en krönika om BLM i Hufvudstadsbladet och en god vän påpekade efteråt en mycket bra sak: Att det i mina egna flöden mest syns vita fejs. När jag insåg det skämdes jag eftersom det stämmer. Det man ser här på bloggen är vita människor. Jag försökte rannsaka mig själv och kom fram till att jag inte umgås med speciellt många alls under dessa dagar av pandemi, men kanske främst att allt som händer i livet inte dokumenteras på sociala medier. Den person jag träffar oftast utanför familjen är Tamara, som identifierar sig som svart. Hon vill helst inte att synas på bild eftersom vi när vi ses är osminkade och klädda i smutsiga ridkläder. En annan av mina närmaste vänner här i LA, Sandra, är också mörkhyad, men eftersom hon är väldigt privat på sociala medier lägger jag inte ut bilder på henne i mina kanaler. De jag publicerar foton på är folk som själva är aktiva på Instagram och/eller har bloggar. MEN det sagt inser jag ju att det är lite konstigt att jag skriver om hur viktigt det är att alla ska få synas och bli representerade och sedan ger en bild av mig själv där jag uteslutande umgås med vita personer. Jaja, fick mig en funderare där. Read more
