D’e5 man faller av h’e4stryggen, kraschar ett flygplan eller varit med om en n’e4ra-drunkinings-olycka ska man ju s’e5 fort som m’f6jligt rida, flyga och simma igen f’f6r att den ruskiga upplevelsen inte ska utvecklas till en fobi. D’e5 jag imorse passerade Delicato best’e4mde jag mej f’f6r att komma ‘f6ver onsdagens fruktansv’e4rda skr’e4ck-kaffeintermezzo genom att l’e5ta Robert de Niro-greken bjuda mej p’e5 en macchiato. Jag m’e5ste erk’e4nna att jag var lite nerv’f6s. Robert de Niro h’e4lsade mej glatt v’e4lkommen och utan att jag beh’f6vde s’e4ga n’e5gonting fixade han ihop kaffet -precis som jag ville ha det. Vi chittchattade om vintern, Lucia, f’f6r mycket jobb och sn’f6l’f6sheten. Som i slow motion r’e4ckte han sedan ‘f6ver den bruna muggen med macchiato. Med onsdagens mardr’f6mskaffe i f’e4rskt minne tog jag med svettiga h’e4nder emot muggen och tog f’f6rsiktigt en liten sip. Det blev en n’e4rmast religi’f6s upplevelse. Jag h’f6rde ‘e4nglar sjunga och decembermorgonen blev pl’f6tsligt avsev’e4rt ljusare. Pris ske lov! Robert m’e4rkte att jag uppskattade kaffet och fr’e5gade anspr’e5ksl’f6st:“Is it any good?” Vad han egentligen menade var naturligtvis:“Who’s your daddy?” Jag svarade:“It’s excellent.” Och menade:“You are!” Scissor Sisters fortsatte att sjunga i min iPod och jag k’e4nde p’e5 mej att det skulle bli en fin fredag. Read more
