Skrev på Hbl om hur vi använder alkohol för att symbolisera att vi är lyckliga och lyckade. Och här är min text om Caitlin Moran även den på Hbl. Moran säger ja till porr, mens och onani. Och här skriver jag om The Family som skrev Måns Zelmerlövs vinnarlåt i Eurovisionen och nu försöker slå igenom i LA. Och så diskuterar jag på facebook huruvida det är okej att leka “Vem är rädd för svarte man”. Jag tyckte nej. Magnus skrev så här: “När jag var barn så tänkte jag aldrig på min hudfärg. Varför skulle jag ha gjort det? Ingen i min omgivning påminde mig dagligen om att jag var vit. Ingen har frågat mig OM jag bränner mig i solen, påpekat att mitt hår är spännande, berömt mig och “mitt folk” för vår rytmkänsla, ursäktat sig för det skämt de bara mååååste berätta nu, undrat vilket land jag ”på riktigt” kommer ifrån och varför jag är här. Ingen har pratat med mig på ett annat sätt än att jag skulle vara en vanlig liten individ.Jag säger inte att det är fel att ställa de här frågorna men tro mig när jag säger att om man dagligen utsätts för dem, ganska snabbt blir medveten om att man ser annorlunda ut. Och som barn verkar det vara svårt att då inte dra slutsatsen att man ÄR annorlunda.Det här har flera av mina svenska, svarta, vänner vittnat om.Så, tillbaka till leken ”Vem är rädd för svarte man”. I ett samhälle där vi konstant uppmärksammar andra människors utseende så är det viktigt att vi inte bara tilldelar negativa egenskaper åt de svarta och mörka karaktärerna, i lekar och annat, och goda egenskaper åt de vita och ljusa.Som barn gjorde vi aldrig en grej av våra hudfärger men snart blev mina vänner medvetna om sin. Och plötsligt en dag slog det dem: Varför är det den svarta mannen i leken som är den skrämmande?I det läget är det svårt att förklara det med att det är frågan om en oskyldig “oljig bilmekaniker”. Det är nämligen lätt att bli misstänksam när alla hela tiden pekar på en.” Och här är en bild på ett oskyldigt barn på the Coffee Pot i Morro Bay. Read more
