Jag blev intervjuad i en tidning om hur man ska resonera kring barn på sociala medier. Eftersom jag bloggat sedan 2005 har jag tänkt en del på det. Om hur mycket/lite jag vill visa av mina barn, vad som är respektfullt versus -löst och vad vad barnen tycker själva. Det jag har kommit fram till under åren är att jag ska vara huvudpersonen på mina sociala medier, inte mina barn. Och att jag inte vill sälja något med mina barn. Vidar är ju tolv nu och figurerar mycket mindre på bild än när han var ett och vi bodde i Rödbergen. Tycker inte att tiden då är helt jämförbar med offentligheten idag. Samtidigt skulle jag själv tycka att det vore fantastiskt att ha tillgång till min mammas blogg när jag var barn. Om det skulle ha funnits bloggar då det vill säga. Tänk att få en inblick i sin egen uppväxt och sin mammas tankar! Så otroligt lyxigt.Hur som helst, igår drog Maja och jag en föreläsning på Friday Lab där vi bland annat talade om sociala medier, varumärken och vad man kommunicerar. Jag tar inte instagram på fullt professionellt allvar, utan lägger mest ut bilder på saker som gör mig glad. På sistone mest ridning och surfing. På basen av mitt flöde och mina stories gör jag inte så mycket mer än rider och surfar. Vad gör du uteslutande om man man kollar på ditt instagramflöde?
