L’f6rdagens br’f6llop (inte mitt eget) var v’e4ldigt fint. Utomhusvigsel, str’e5lande solsken, underh’e5llande tal och mycket sprit. Det roligaste var ‘e4nd’e5 att brudgummen skippat sl’e4kten och ist’e4llet bjudit in 120 stycken av sina b’e4sta v’e4nner. Det var som att s’e4tta sig i en tidsmaskin och ‘e5ka 10-15 ‘e5r tillbaka i tiden. Pl’f6tsligt var jag omgiven av s’e5 gott som alla jag h’e4ngde med mellan det att jag var 15 och 20. I mitt stilla sinne undrade jag vad jag som 16-‘e5ring skulle ha k’e4nt om jag s’e5g mej sj’e4lv mingla runt med ett glas champagne i handen bland kindpussar och “Heeeej, vad-roligt-att-ses! Vad-g’f6r-du-nuf’f6rtiden?”. Sannolikt skulle jag bli b’e5de chockad och lite pinsamt ber’f6rd. Mina gamla polare hade blivit lite tunnh’e5rigare, lite l’f6nnfetare, lite sj’e4lvs’e4krare och lite rikare. Folk anv’e4nde r’f6dare l’e4ppstift, mera guld, dyrare klockor och jag k’e4nde en air av sm’e5borgerlighet i luften. Det man talade om var inte l’e4ngre vem som smidigast kunde k’f6pa ut b’e4rs, utan ist’e4llet semestern, vem som f’f6rlovat sig med vem, fotbolls-VM och naturligtvis 30-‘e5rs kriser. Att fylla 30 verkar vara ett av livets mest traumatiska skeden och hela det h’e4r ‘e5ret har det oavbrutet tjatats om att inte l’e4ngre vara 20-something. Jag blir s’e5 tr’f6tt p’e5 den h’e4r ‘e5lderfixeringen. Vi blir ju lurade. Ett av livets f’e5 best’e5ende faktum ‘e4r att vi blir ‘e4ldre. Varje dag. Inte s’e4mre, men ‘e4ldre. Varf’f6r d’e5 str’e4va efter att bli yngre, eller ens stanna upp processen? Vi ‘e4r faktiskt lite klokare som 30 ‘e4n som 20. Vi f’f6rst’e5r lite mera, eller ‘e5tminstone inser vi att man inte kan f’f6rst’e5 allt, vi ‘e4r antagligen mindre svartvita i v’e5r syn p’e5 v’e4rlden, vi k’e4nner oss sj’e4lva lite b’e4ttre, vi vet hur m’e5nga tequilashottar man kan dricka utan att de g’f6r come-back, vi k’e4nner p’e5 oss n’e4r det ‘e4r dags att ge upp och g’e5 hem, vi vet att splitternya skor en helkv’e4ll ‘e4r en d’e5lig id’e9, att det s’e4llan l’f6nar sig att argumentara med d’f6rrvakter, hur man ‘f6verlever en bakiss’f6ndag, att man kan laga sin pesto sj’e4lv, att det inte ‘e4r bra att knarka ihj’e4l sig och en massa annat nyttigt. Att k’e4mpa f’f6r evig ungdom ‘e4r som att boxas med havet. Eller att r’f6sta p’e5 sfp -man kan ju f’f6rs’f6ka, men det leder bara till utmattning. Och trots att det ‘e4r mer ‘e4n 10 ‘e5r sedan vi satt i Observatorieparken och fylleh’e5nglade med varandra betyder det inte automatiskt att livet var b’e4ttre d’e5. Annorlunda, men inte n’f6dv’e4ndigtvis b’e4ttre. Det intressanta ‘e4r d’e4remot att se hur ‘f6verraskande olika v’e4gar vi valt. Somliga av oss blev sm’e5 farbr’f6der och tanter redan vid 22, andra tyckte att deras ungdom var f’f6rbi d’e5 de fyllde 24 och inte l’e4ngre klassades som unga och lovande, vissa hade fyllt 35 och levde fortfarande studieliv, n’e5gon hade gift sig som 19-‘e5ring osv. Samtidigt ‘e4r det s’e5 ironiskt att de som klagar mest ‘f6ver att fylla vuxen ‘e4r samma personer som dagligen kl’e4tt sig i m’f6rk kostym sedan de var 21. Hemligheten med n’e4rma sig d’f6den ligger (ocks’e5 h’e4r) i att v’e4lja sj’e4lv. What ever works for you, liksom. Man beh’f6ver inte ha fast anst’e4llning, radhusl’e4genhet och hund d’e5 man fyller 30. Man beh’f6ver inte heller g’e5 p’e5 studentfester och delta i spex d’e5 man ‘e4r 22. Man m’e5ste inte gifta sig ‘f6verhuvudtaget. Eller skaffa barn. Eller studera. Eller g’f6ra karri’e4r. Och om man vill ha en bebis d’e5 man ‘e4r 21-go for it then. Som vanligt m’e5ste man bara ha tilr’e4ckligt med mod f’f6r att sj’e4lv best’e4mma vad som k’e4nns r’e4tt. ‘c5tminstone f’f6r tillf’e4llet. … eller s’e5 snackar jag bara skit f’f6rblindad av min stundande f’f6rdelsedag. Read more
