En bekant till mig sa att hon ville skaffa hund för att hennes tonårssöner skulle ha någon/något att gosa med när de inte längre gjorde det med sina föräldrar. Jag tänkte mycket på det efteråt. Killar som kanske inte vill visa ömhet utåt får utlopp för känslorna med ett gulligt djur. Så smart.Själv växte jag upp med hundar och trots att vi inte har någon nu får Majlis och Vidar (som visserligen fortfarande kramar och gosar med Maggan och mig) gulla med varghunden Kara. Snällare och tålmodigare hund får man leta efter. Jag tycker också att det är så fint att de lär sig hantera hundar (och hästar) i ung ålder. Att visa respekt, men inte vara rädda. När jag själv tänker tillbaka på min uppväxt inser jag hur stor roll hundarna spelat i den, Buster, Donna, Toker osvVäxte ni upp med ett djur ni fortfarande tänker på ibland?
