Skribenten till detta inlägg är själv en dålig människa som ibland äter sushi, går över gatan vid röd gubbe och flyger kors och tvärs över jordklotet mest hela tiden. Ni får själva göra/äta precis vad ni vill, det här inlägget handlar inte om att moralisera över era val. Så här tycker jag så kortfattat jag kan: industrin som producerar kött är inte okej. Att miljön, djuren och i längden köttätarna mår dåligt är helt enkelt konsumenternas fel . Vi vill äta kött varje dag, ibland flera gånger om dan, och betala så lite som möjligt för det. Problem 1: ekologi. Kalhuggen regnskog, övergödd Östersjö (läs: blågröna alger vi hatar att simma i), korallrev som försvinner, fiskarter försvinner, koldioxidutsläpp som faktiskt är större än all tranportindustri i världen och metangas från pruttande kor. Bland annat. Problem 2: etik. Eller andra levande varelsers lidande. Djur som lever hela sitt liv på en skrattretande liten yta, djur som förvandlas kannibaler, stressade och ångestfyllda djur, makabra slaktförhållanden, djur som framavlas till groteska storlekar alldeles för snabbt, får rygg- och benproblem, trampar sönder varandra, dör av stress, transporteras med brutna ben. Djur som aldrig får gå ute eller ens röra på sig. Problem 3: eget välbefinnande. Det vi äter är smutsigt*, stressat, smaksatt på konstgjord väg, fullt av kolibakterier och antibiotika. Hur lösa det här? Betala lite extra för djur som vuxit upp på mindre gårdar, levt drägliga liv, fått röra på sig, kanske till och med lekt och slaktats utan stress och ångest. Om det är en ekonomisk fråga, ät kött lite mera sällan. Eller inte alls, det är helt okej att leva som vegetarian. Så här tycker alltså jag i all korthet, vi kan ses över en kaffe eller senare en öl och ta en längre diskussion, *som Linda kommenterade “Fecal-soup”, kycklingar som kokas i vatten och sin egen avföring och tarmrester. Att tarmar spricker på grisar och kor då man sliter ut inälvorna är vanligt. Spruckna tarmar=kolibakterier=kakka i köttet. Read more
