Vi kör en lista med helgläsning:Vad nordkoreaner skrattar åt. Vice: How cults work.Washington Post skriver om lönegapet: Inte ens J Law får lika mycket betalt som sina kolleger med penis.Martin Gelin skriver hur viktigt det är för journalister och teknologi att mötas, istället för att ligga i skyttegravar och kasta skit på varandra.The Tall Lady Pride.“Lura in dem med ett löfte om flottig snabbmat och servera dem sedan grönsaker”. “Gör som Oprah och börja med att ta bilder av dig själv”. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här texten i Wired, men jag gillade den.Och så har Maggie återupptagit bloggandets ädla konst!En text om gästarbetarei Förenade Arabemiraten (inklusive Dubai). I december hälsade jag på några kompisar som flyttat till Dubai, kände en stor ambivalens. Superfint att hälsa på Karine, hemskt att se bristen på demokrati och jämlikhet. “These guest workers arrive in the UAE bound to an employer by the kafala (sponsorship) system. By the time they report for their first day on the job, they are already heavily indebted from paying steep recruitment and transit fees that cumulatively run from $1,500 to $2,000. In most cases, the sponsoring employer confiscates their passports, assigns them to substandard housing, pays much less than they had been promised, and extracts long and punishing hours in extreme temperatures. A common joke among workers here is that the official temperature in the UAE never exceeds 50 degrees Celsius (122 degrees Fahrenheit)—even though it sometimes does—because no one is supposed to work when the mercury hits that threshold. And it’s not exactly easy for workers to pursue grievances against their sponsors—indeed, in some cases, the sponsor is simply a private citizen on the take, who never actually meets the worker.”Eller så kan ni strunta i allt det här och kolla på Netflix istället. Men jag lovar att ni har lite mer att prata om på söndagsmiddagen om ni ögnar igenom åtminstone en av ovanstående texter. Read more
