Läste ni att varannan svensk tjej mellan 11-15 känner sig tjock medan bara 10 % är överviktiga. Pojkar drabbas också, inte -ännu- i samma utsträckning, men de är på väg. Var femte 13-årig flicka säger att hon försökt gå ner i vikt. Siffrorna kommer från Sverige, men jag tror inte att de skiljer sig så himla mycket från Finland.Det handlar delvis om att det finns en massa pengar i att få folk att känna sig missnöjda med sina kroppar, men också en smalhetskultur där kapitalet är vältränad och smal är lika med lycklig och lyckad. TV-serier lär oss att tjocka människor är roliga, klumpiga och ibland lite dumma. De får ytterst sällan rollen som snygga och lyckade. Varje år rapporterar media och reklambranschen om att det nu är dags att slopa smalhetsidealet för att ge plats åt alla sorters kvinnor (bland annat Dove kapitaliserade med reklam där ett gäng snygga ljusa kvinnor med lite mer kurvor än traditionella modeller skulle representera “den vanliga kvinnan”). Men i praktiken finns det fortfarande en tyst kulturell överenskommelse om att smal och fit är högstatus, medan allt annat är lite mindre lyckat.Det här är inte breaking news, men nya och riktigt obehagliga här är att barn nu för tiden tycker att det är viktigt att vara smal. Tänk att se tillbaka på sin barndom och minnas alla bantingskurer man testat. Och allt är givetvis vårt fel. Vi som är vuxna. För det är svårt att skapa självkänsla hos barn när vi är på gränsen till besatta av mat och träning. Och eftersom vi lever i en kultur som belönar smarta och vältränade personer är cirkeln sluten.Här är en text skriven av en av skaparna till appen Zombies, run! Hon skriver om att vara tjock, att träna och att gilla sin kropp. Bilden härifrån. Read more
