Under ett aff’e4rsm’f6te tidigare idag satt jag mitt emot en kille n’e5gra ‘e5r ‘e4ldre ‘e4n jag*. En trevlig figur som vid flera tillf’e4llen fick resten av m’f6tesdeltagarna att dra p’e5 munnen. Allt var frid och fr’f6jd till en b’f6rjan, men runt en halv timme in i m’f6tet r’e5kade jag se ner och m’e4rkte till min stora fasa att en knapp i killen skjorta hade ‘f6ppnat sig runt naveltrakten. Magen under skjortan var trind** och naveln som tittade fram avgrundsdjup. Pl’f6tsligt kunde jag inte fokusera p’e5 det som sades p’e5 m’f6tet. Ist’e4llet s’f6kte sig min blick ofrivilligt ner mot cyklop’f6gat som blint m’f6tte min blick vid bordskanten. Upprepade g’e5nger fick jag tvinga mej sj’e4lv att se upp, men det var som roadkill, med skr’e4ckblandad fascination ‘e5terv’e4nde jag st’e4ndigt till det svarta h’e5let mitt i magen. N’e4r vi drog p’e5 oss ytterkl’e4derna stod jag p’e5 branten till att p’e5peka tittutnaveln. Killen satt n’e4mligen kvar vid m’f6tesbordet och lutade sig dessutom bak’e5t. Men just d’e5 k’e4ndes det helt enkelt som en faux pas att ta upp ett dylikt ‘e4mne. S’e5 jag gick tillbaka tillredaktionen och l’e4t naveln ha sin utsikt. *i sina b’e4sta ‘e5r.**ni minns v’e4l min fars visdom: en man utan mage ‘e4r som en tr’e4dg’e5rd utan blommor? Read more
