Min goda vän och Vidars gudmor Karine är här och hälsar på. Hon är värsta lyxliraren och flög hit i business class direkt från Dubai. Själv tycker man ju att det är extrem lyx bara att resa utan barn och med fungerande entertrainmentsystem framför sig. Karine och jag träffades ungefär 2005, hon var tillsammans med min dåvarande killes kusin. Vi gillade genast varandra och fortsatte vara vänner trots att jag och killen gjorde slut (hon och kusinen gifte sig. Alltså inte hennes kusin, utan mitt ex’ kusin). Här i L.A. hänger vi på stranden (något Maggan och jag aldrig gör trots att vi bor så nära. För mycket sand liksom), brunchar, lunchar och äter middag, åker till Six Flags och kissar nästan på oss av skräck i berg- och dalbanorna, drar iväg på roadtrip till Laguna Beach, pratar och skrattar och det är så roligt. Men jag hinner inte jobba alls. När jag skriver får jag dåligt samvete så där som jag föreställer mig att vissa nyblivna mammor får när de kollar på sin telefon istället för att ständigt kärleksfullt stirra spädisen i ögonen. Mailen rinner in, WhatsApp och Messenger plingar, jag får hjärtklappning, försöker jobba lite i smyg på kvällen när alla lagt sig och precis före frukost, smussla in telefonen på toa och blogga lite när Karine tar en jetlagtupplur. Känner mig som en dålig vän och en usel frilansare. Den duktiga kvinnans börda. Och så klagar jag bara här på bloggen. Men hörni, tack för era svar om vad ni bråkar om med era partners! Älskade läsningen. Read more
