Det var minst sagt ett tårdrypande farväl imorse när Diana gick åt ett håll och Maggan, Vidar och jag åt ett annat. Vi bet ihop, satte oss på flyget och landade en herrans massa timmar senare i LA. Kände en nästan oproportionerlig tacksamhet då köerna var korta och gränskontrollsnubben bara log och önskade oss välkomna tillbaka. Eftersom vi gjort ett socialt experiment och överlevt på bara handbagage i fyra veckor kunde vi skippa kaoset vid bagagebandet och ta sedan en shuttle ut till Hertz biluthyrning därifrån vi beställde en Uber. En liten halvtimme senare var vi hemma. Kan inte påstå att jag hatar det. Read more
