I veckans Magnus och Peppes podcast (tack alla ni som betalar för podden! Ni är FRAMTIDEN!) pratar jag om Louis C.K och hur han skämtar om att dagens ungdom är så otroligt tråkig, om hur det måste räcka med hon och han som pronomen och om att han saknar att få använda ordet efterbliven. Och det har C.K. väl rätt att göra. Skämta, eller “skämta” om ämnen som inte är speciellt roliga. Speciellt inte från en rik, vit medelålders man. Magnus tyckte att det var löjligt att jag ens tog upp en sån petitess och efter att ha funderat på saken har Maggan nog rätt. Jag har varit onödigt hårt i mina åsikter. Jag vill inte vara en person som seglar runt internet och letar efter “problematiska! utlåtanden eller ogenomtänkta påståenden. Mer för att positionera mig själv. Visa att jag är RÄTT SORTS MÄNNISKA. Lisa Magnusson (som jag verkligen inte alltid håller med, men alltid läser) skrev bra det i dagens DN. Om hur viktigt det är att förlåta (och be om förlåtelse när man gjort fel). De som blir utfrysta blir nämligen också lätt radikaliserade. Det passerar en gräns, kanske medvetet, kanske av misstag, och blir för evigt brännmärkta. Och då man ändå är utesluten finns det bara bitterhet kvar och de radikala att ty sig till. Jag tycker att det är viktigt att vara politiskt korrekt, men för mig innebär det att vara modig, inte att dammsuga världen på fel och sen tillsammans med alla andra peka på den som sagt eller gjort något ogenomtänkt. Mod är att våga stå upp då alla andra tiger. Att ifrågasätta skadliga normer och riskera något. Och faktiskt att också våga testa tankar högt, att skämta och att ha fel ibland. Det ska inte vara hela världen. Tycker att det är synd att Louis C.K. verkar så bitter, men kan förstå honom. Han gjorde något något som var både fel och kränkande, men bad om ursäkt och försvann ur strålkastarljuset. När han försökte komma tillbaka var dörren stängd. Read more
