Hej Peppe! Jag har egentligen två saker jag vill fråga dig. Som journalist och feminist, hur tycker du att man på bästa sätt kan skriva om händelser som gruppvåldtäkt på en sverigebåt? Om rederiets representant säger att de försöker varna kvinnor så verkar det som om de egentligen tycker det är kvinnors eget fel ifall de råkar ut för våld eller övergrepp. I ärlighetens namn ska jag ju då skriva att rederiet säger så, men samtidigt vill jag absolut inte signalera att det på något sätt är upp till kvinnor att se till att de inte blir våldtagna. Ska jag då ta in en expertkälla som säger att det aldrig är offrets fel om hen blir våldtagen eller ska jag bara låta rederiet framstå som ett gäng idioter? Jag är alltså en rätt så färsk journalist. Du har ibland skrivit om hur du inte riktigt känner dig hemma i Finland och trivs bättre i t.ex. Stockholm eller LA. Jag har nu bott ca 3 veckor i Göteborg och trots att pojkvännen, familjen och de bästa vännerna finns i Helsingfors har jag inte haft hemlängtan en endaste gång. Jag håller på att få någon sorts nationalitetskris eftersom Sverige känns liksom så mycket mera som “hem” än vad Finland typ någonsin gjort. Och då har det regnat slask ungefär 90% av tiden. Är det jag som inte passar in i Finland eller är Finland helt enkelt opassligt ställe för en del finländare? Stort tack för bloggen och podden! -Fisksoppa Vad roligt att du gillar bloggen och podden! Och bra fråga.Jag tycker att det är helt jävla katastrofalt att rederiet går ut och varnar kvinnor för att bli våldtagna på färjorna. Samtidigt är det också ett utmärkt exempel på hur kvinnor skuldbeläggs i våldtäktsmål. “Men vi varnade dig ju, skyll dig själv.” Vi har tydligen inte kommit längre än att det efter en våldtäkt fortfarande är kvinnornas beteende som sätts under lupp. Tydligen har alla glömt bort att sexuellt våld handlar inte om offrets uppträdande.På samma sätt som det är irrelevant att fråga en person som blivit rånad om hen har en historia av att visa upp sina pengar, klä sig som om hen var förmögen, var full när hen blev rånad eller rörde sig i ett område där det finns potentiella rånare är det irrelevant att ta reda på offrets bakgrund, klädsel eller position i ett våldtäktsmål (istället kan man byta fokus och kanske kolla upp om mannen/männen haft en historia av misogyni). Det finns inga stereotyper i våldtäktsmål, vem som helst kan bli våldtagen och vem som helst kan våldta. Jag tycker att det är en god idé att citera rederiets representant och sedan be en expert kommentera det. Kanske komma med ett förslag på hur man som rederi istället för att varna kvinnorna för att de kan bli våldtagna på färjan påminna de manliga passagerarna om att våldtäkt är ett brott och varna dem för att utöva sexuellt våld. Jag rekommenderar som vanligt Katarina Wennstams Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman.Läser förresten själv romanen Den första lögnen av Sara Larsson. Lägligt nog handlar den om en gruppvåldtäkt. Rekommenderar! Jag har också funderat mycket på min nationella identitet och kommit fram till att man för min del kan slopa nationalstaterna. De är ändå konstruerade. Man måste inte identifiera sig med allt som landet man är född i är och man kan trivas minst lika bra på tusen andra ställen i världen. Vi som är födda i Norden har ett fantastiskt privilegium i att kunna välja var vi vill bo. Vi kan (nästan) få allt. Jag älskar och saknar folk hemma i Helsingfors och kan längta efter att cykla hem genom Rödbergen i juninatten, men just nu bor jag ändå hellre i Los Angeles. Känner mig minst lika hemma här. Så njut av Göteborg utan dåligt samvete! Read more
