På Facebook var det någon (Helena?) som delat en intervju med en universitetsprofessor som sade att han de senaste tjugo åren uppmanat sina studenter att nöja sig med att skriva en halvdålig magisteravhandling. Att strävan efter att vara duktig och helst bäst ofta leder till att avhandlingen (läs: en massa andra saker i livet) blir ogjorda. Dessutom frågar ingen i arbetslivet efter ditt pro vitsord (förutsatt att du inte tänker doktorera). Släpp det perfekta, nöj dig med good enough. Jag tycker att detta är så klokt. Att göra istället för att våndas och hålla tillbaka ifall det man försöker sig på inte blir perfekt. Jag försöker påminna mig själv om detta. Som frilansande journalist känns det ofta som om jag aldrig är bättre än min senaste text. Och det kanske stämmer lite grann, men samtidigt kan en inte hela tiden vara på topp. Jag försöker trösta mig med att min lägsta nivå ändå måste vara någorlunda hög. Eller åtminstone medelmåttlig. Att bara släppa texten ifrån mig istället för att under en sämre dag sitta och tänka på hur folk kommer att skratta åt mig efter att de läst den. Men tillbaka till vardagen: Magnus, Majlis och jag åkte in till Venice för att jobba några timmar på förmiddagen (alltså jag jobbade och Magnus surfade på Amazon). Vi satte oss på superhipstercafét Intelligentsia. Alla som kom in för att köpa kaffe såg för övrigt ut som om de var på väg att bli streetstyle-fotograferade på New York Fashion Week. Här är monterar Maggan ihop vår vagn. Fick den av Stokke när Vidar var liten och är otroligt nöjd med den. Funkar perfekt på gatorna här hos oss, plus att den är hög och passar långa människor som Maggan och mig. tiOch andra nyheter är väl att jag har jeans på mig igen för första gången på minst sex månader. Bytte givetvis ändå till mjukisbyxor så fort vi kom hem. ps. Min kompis Cissan säljer svinsnygga och ekologiska vinterstövlar på rabatt. Kolla in dem här. Read more
