Idag åkte vi som vanligt upp till Topanga för att rida en stund. Det ska bli hårda vindar och torrt väder de följande dagarna så det finns en risk att det här var sista chansen att rida ut 2020. Det var lyckligtvis mycket fint. Majlis insisterar på att rida minihästen Sweety. Alla som har minsta koll på hästar vet att generellt gäller regeln: ju mindre desto bråkigare och Sweety faller definitivt in i den här kategorin. Majlis har trillat av några gånger redan, men hoppar envist upp på minihästryggen igen. Idag satt hon dessutom kvar. Hoppade i och för sig av för att hon tyckte det var roligare att leda hästen än att rida den. Jag jobbade mest som assistent till barnen som ville rida, men hoppade upp på Sequoias rygg för att galoppera uppför en backa. Det var fortfarande ganska varmt i luften och jag kände det jag känner varje dag: Jag älskar så mycket att bo här. Under de snart tio åren vi bott här har känt det varje dag. Jag fattar att det handlar om att jag ser det som är bra och väljer att förminska det som inte är så bra, men det är kanske bra att leva livet så. Jag tycker såklart också om Helsingfors och Stockholm. Givetvis alla människor jag älskar där, men också den friska luften, kulturen och maten. Under tidigare perioder utomlands har jag känt en brinnande längtan efter vissa maträtter. Nuförtiden saknar jag rågbröd och Fazers nötchoklad, men jag klarar mig utan det. Magnus längtar efter toast skagen och Vidar efter spenatplättar och karelska piroger. Tänkte passa på att fråga er som bott längre perioder utomlands vad ni saknat mest. Människor goes whithout saying, men vilken mat har ni längtat efter? Read more
