Först: stort tack för att ni svarade och skrev så fina saker på inlägget under. Det gjorde så jag gick med en lycklig känsla i kroppen hela dagen. Som någon av er skrev är kommentarsfältet halva bloggen. Ni skriver så smarta och roliga saker. Idag vill jag att ni ska känna er som goda människor eftersom ni gjorde en kvinna i Santa Monica så glad. I dag var vi uppe i stallet och red så många hästar som möjligt eftersom det ska regna resten av veckan och det då inte går att rida eftersom både ridplanen och trailen är för geggiga. Tamara tog en jättefin bild på mig när jag efter träningen satt barbacka på Sovvers i solnedgången. Jag skulle precis lägga upp den på Instagram när det slog mig att hästbilder aldrig får speciellt många likes. Jag avskyr verkligen när jag tänker så, låter likes smyga sig in i mitt liv och beslut kring vad jag lägger upp. Ibland måste jag påminna mig själv om att Insta BARA ska vara lustfyllt och om jag börjar bry mig om vem som trycker på det lilla hjärtat slutar det vara det. Jag vägrar vara en människa som jagar likes. Jag tror nämligen att det i längden leder till att jag blir mindre lycklig. Jag skriver det här mest för att påminna mig själv om min egen inställning till sociala medier. Det är så förrädiskt lätt att sugas med i hetsen och verkligen bry sig inte bara om antalet likes utan också om vem som gillat vad (hu, den dagen jag trillar ner i det mörka hålet måste jag ta bort alla mina konton). Jag försöker verkligen hålla ett öga på mig själv när jag tvekar inför att publicera en bild på grund av att den kanske inte blir en likeraket. Så nu ligger hästbilden uppe. För övrigt tycker jag att Tiktok är så sjukt mycket mer kreativt, informativt och roligt än Instagram. Instagram är mest av allt yta, Tiktok kräver ändå lite eftertanke och skapande. Jag känner mig ändå blyg inför att publicera något där. Är än så länge en lurker. Men jag fattar ju också att de flesta av oss borde lägga telefonen ifrån oss och läsa en bok. Read more
