Förlaget hälsar att Vackra människor kommer ut den 28 maj (ungefär, man vet ju aldrig med tryckerier och sånt). Här kommer ett litet utdrag: “Han hade börjat med ett par öl redan på eftermiddagen. En av fördelarna med att jobba på en reklambyrå var att det alltid fanns ett snyggt kylskåp fullt av öl. Det var inte precis Mad Men, men ingen lyfte heller på ögonbrynen om man korkade en Perona mitt på dagen. Eller ännu mindre en fredag eftermiddag som i dag. Sedan hade han övertalat Kasper att hänga med på en after work på det vanliga Ysi. Någonstans runt åtta blev de hungriga och lyckades få ett bord på grannkrogen Rafla. De delade en flaska vin och fortsatte till We Got Beef. Nu närmade sig klockan midnatt. Max började bli full. Han gick rakt fram till bardisken och skickade iväg en blinkning åt Lina. Utan att fråga vad han ville ha ställde hon fram en öl. Kasper beställde en likadan. Max vände sig om så han lutade ryggen mot bardisken och granskade kvällens utbud. Så här brukade han göra förr i tiden. Glida in på en bar och låta blicken svepa över potentiella ragg. Om det fanns någon tillräckligt intressant kvinna som fångade hans blick hängde han kvar några sekunder extra. Sedan släppte han och såg till att ha så roligt med sitt sällskap resten av kvällen att det skulle bli svårt att inte motstå hans sanslöst charmiga sällskap. Han var nämligen en skön snubbe. En rolig grabb. Det var mer regel än undantag att någon kom fram till honom innan stängningsdags. Och om ingen kom fram gjorde han det själv. Så ville han åtminstone minnas sina bästa jaktdagar. Max vände sig tillbaka mot Kasper och lät vännen berätta om hur fantastiskt lyckad hans Miamisemester med nya flickvännen varit. Det hade varit soligt och minst tjugofem grader varje dag, drinkar, bikinibrudar och Key West. Turkost hav och sjukt mycket sex. Höhö! Max lyssnade inte så noga, men snappade upp att Kasper upprepade ordet blowjob så många gånger att det var på gränsen att bli komiskt. Eller patetiskt. Någon knackade Max på axeln. En kvinna på drygt tjugo med landsvägsfärgat, halvlångt hår stod framför honom.”Och här är en författarbild som den sjukt duktiga Anton Sucksdorff tog på mig i juni förra året. Stressen och arbetet det här året har naturligtvis fått mig att åldras mellan tio och femton år, men om ni föreställer er kvinnan på bilden med grått hår och djupare rynkor får ni en realistisk bild av mig i dag. Eller “jag i dag” som man säger på bloggspråk. Read more
