Jag läste en så himla bra essä på Image. Det är journalisten Anu Silfverberg som skrivit den och tyvärr är den på finska, men ni som kan språket uppmanar att surfa in. Den handlar om utseende och kvinnor. Om hur det kanske inte finns så stora skillnader mellan könen, men en väldigt stor skillnad i hur kvinnor och män behandlas är att en kvinnas utseende kritiseras och skrattas åt då man vill tysta eller trycka henne. “Olennaista on sen sijaan tämä: naisten ulkonäköihanteet vaihtelevat jonkin verran vuosikymmenestä toiseen, mutta aina ne korostavat nuoruutta ja laihuutta. Ihanteellisella naisella ei ole valtaa, kokemusta eikä voimaa.” Löst översatt: “Kvinnoideal förändras en del genom tiderna, men den gemensamma nämnaren är smalhet och ungdom. Idealkvinnan har ingen makt, erfarenhet eller styrka”. Den handlar också om hur en är medveten feminist, men ändå anpassar sig efter skönhetsidealen. Om hur det är acceptabelt att diskutera kvinnors utseende (guilty as charged: själv diskuterade jag nyligen Nicole Kidmans nip&tuck med en kompis). Silfverberg tar avstamp i ett projekt där fotografen Outi Törmälä letar efter kvinnor som är missnöjda med sina utseenden. Törmälä säger bland annat att det finns något provocerande med en kvinna som bara ser in i kameran och inte gör sig attraktiv, vill bli accepterad och är tillgänglig för betraktaren. Och om hur den finaste skönheten är den “naturliga” som givetvis kräver en massa jobb och produkter. Köpa, köpa! Silfverberg nämner som exempel den här Lumene-reklamen som hon kallar både rasistisk och sexistisk. Jag vet inte riktigt om jag hade någon annan poäng med det här inlägget än att det är problematiskt att det är så viktigt att kvinnor ska vara vackra (och smala) och att jag är nyfiken på era åsikter både om essän och Lumenes reklamvideo. Read more
