Jag fick en så bra kommentar på ett inlägg under. Har själv tänkt i samma banor. “Jag väntar som du en flicka efter två grabbar och det skrämmer mig faktiskt. Hur uppfostrar jag en stark modig kvinna i denna skit till patriarkal sörja? Killarna kan jag på någe vis. I donno.” Det slog mig att det ju är vi som är föräldrar till pojkar som borde tänka efter extra noga. Kanske till och med noggrannare föräldrar till flickor. Om man generaliserar lite så upprätthålls patriarkatet av män (fine också kvinnor, ska man leva i det här samhället kan man inte hela tiden vara käringen mot strömmen OCH det är lättare att spela med än att vara den besvärliga ifrågasättande typen). Egentligen är det ju den traditionella flickan/kvinnan, hon som är empatisk och snäll, som gör rätt. Hon som tar andras känslor i beaktande, som ställer frågor och lyssnar och som ger plats. Vi med söner borde satsa extra mycket på att lära dem traditionellt kvinnliga egenskaper. Om vi uppfostrar våra döttrar till att vara mer som män upprätthåller vi ju bara patriarkatet. Eller tänker jag fel här? Read more
