I dag har jag vid upprepade tillfällen frågat Magnus vad jag ska blogga om utan att få ett tillfredsställande svar. Ni vet hur det är, ibland har man det bara inte i sig. Jag har ej heller klarat av att redigera bokmanus, skriva gradu eller fila på kortfilmstreatment. Istället har jag hasat omkring i mjukisbyxor, känt mig värdelös, småätit choklad (Vidar har naturligtvis genast upptäckt det: “Peppe, choklad!” Jag: “Mmmnej.” “Peppe, kan jag också få choklad?” Ungar har nåt slags sjätte sinne för att lukta till sig choklad i ens andedräkt. Brainstormar lite: Man kunde kanske använda barn som knark- eller likhundar? Om choklad hade nåt med brottet att göra alltså, Kokain som smugglas i chokladtomtar eller person som dränkts i en jättestor tunna med varm choklad) och så har jag varit sur på banken som strulat med våra kort. IGEN. Onödig torsdag. Sen blev det kväll, jag korkade en öl och lyssnade på Linda Pira. Nu känns det bättre, tackar som frågar. Read more
