Nyss hemkommen från Yosemite försöker jag samla ihop mig, packa lite, jobba iväg några grejer, tidsinställa ett par inlägg, låtsas att jag är cool med att åka från Majlis och Vidde och Maggan. Imorgon går flyget till Dubai där jag sover en natt och sedan flyger vidare till Addis Adeba där jag träffar Hanna och resten av gänget. Ser väldigt mycket fram emot den här upplevelsen, men går också och bär på den ständiga ambivalensen en känner som förälder. När Majlis inte låter mig vara ifred en sekund, och jag skriver allt jag skriver med en baby på vänster arm, längtar jag efter ensamheten. Men så fort jag tänker på att åka iväg från henne får jag ångest. Jaja, typiskt människan att aldrig vara nöjd. Read more
