Nu hittar jag inte kommentaren, men det var någon som frågade mig om skillnaden mellan att ha ett och två barn. Först: Det ÄR mer jobb med en baby och en sjuåring än med bara en sjuåring. Babyn vill att nån matar dem, byter blöja på dem, söver dem och ger dem ett bad då och då. Sånt som en sjuåring fixar själv. Försöker man skriva på en text glider babyn in och avbryter en stup i ett. Logistiken är mer avancerad och så blir det lite dyrare att resa. Allt blir lite dyrare och som frilansare känner man att man borde jobba mer, men då glider babyn in, ja ni fattar. Det sagt vänjer man (åtminstone jag) blixtsnabbt vid allt. Det är nästan kusligt hur allt normaliserar sig. Det är samma sak perioder då vi haft lite mer eller lite pengar, det tar några veckor, en anpassar sig och så är den nya livssituationen den vanliga livssituationen. Det sagt vill jag verkligen inte komma med några rekommendationer kring hur många barn som är det ultimata antalet för ett lyckligt liv. Inga, en, två, fem, sju. Folk är olika och som sagt anpassar man sig efter situationen och kan bli lycklig/olycklig ändå. Barn är inte nyckeln till ett perfekt liv, men de kan vara ett fint bonus. På plussidan: det är svårt att inte gilla sina barn. Och jag fattar ju att jag är jävig, men tycker att de är ganska söta och roliga också. Read more
