En väldigt bra grej med Los Angeles är att man på bara två timmar kan komma till helt annorlunda och fantastiska platser. På bara två ynka timmar kan man få uppleva helt annorlunda klimat och kultur. Det är perfekt för oss som vi gillar att åka bort på små helgresor med vänner. Ser ni förresten snön på berget längst bort? Det är inte bara vackert, det innebär också att för första gången på många herrans år är Kalifornien INTE drabbad av någon som helst torka. Den här gången körde vi mot sydost och Temecula. Ett område med vingårdar, massor av hästar och tydligen en och annan Trumpsupporter (en granne hade hängt upp en gigantisk TRUMP 2020-poster på sin gård). Planen var som sagt att det skulle ta cirka två timmar att köra ner och för säkerhets skull tog vi Vidde ur skolan redan vid ett. Man vill ju inte landa i fredagstrafiken. Fem timmar efter avgång kom vi fram. Om man ska se det från den positiva sidan spydde ingen i bilen. Blankens hade redan kommit och under kvällen droppade resten av gänget in. Totalt var vi sju vuxna, tre hundar och otroligt många barn mellan tre månader och tio år. Stundvis var det minst sagt kaotiskt, men också väldigt mysigt. Vi åt en sen födelsedagsmiddag och höll tal, skålade, kollade på videohälsningar från folk i Sverige och sen slocknade alla i sina rum. Följande morgon gick vi ner till stallet för att hälsa på hästarna. Först tänkte jag fega ur när jag såg westernsadeln och tränset. Att rida western känns som en helt annan sport än det jag är van vid. Sen ändrade jag mig. Alltid kul att gallopera lite. Magnus ville också testa och kom också han upp i galopp. Jag var mycket stolt och planerar redan nu att ta honom till en farm i Montana och rida dagarna i ända. Kanske nästa vår? Efter bara en kvart i den hårda sadeln, jag satt antagligen helt fel, hade jag massiva blåmärken på benen. Men det var givetvis värt all smärta. Det var klart att födelsedagsbarnet också skulle ta sig en ridtur. Inser nu att jag knappt tagit några andra bilder av Cissan än när hon red. Men hon var sitt vanliga avslappnat snygga och välklädda jag också utanför paddocken. Ni får föreställa er. (Tycker för övrigt så MYCKET om henne!) Resten av dagen tillbringade vi i och vid poolen. Några spelade tennis och andra klädde av jeepen dörrar och tak och drog ut på en terrängkörning. Som ursäkt svängde de också förbi mataffären för att fylla på middagsmaten. Själv satt jag stilla flera minuter åt gången för att sedan bli avbruten av Majlis som upprepade “Peppe, KOM!” i all oändlighet. Tänker ofta på om jag kommer att sakna det när hon vuxit upp. Älskar Majsan och att vara med henne. Älskar inte att bli avbruten varannan minut. Det här var för övrigt den första riktigt varma dagen i vår. Temperaturen rörde sig nånstans mellan 25-30. Jag hade verkligen saknat värmen. Vet att jag kommer att längta efter jeans och tjock tröja i september, men nu är jag redo för bara ben och korta ärmar. När solen gick ner blev det middag igen. Vi hade delat in måltiderna så alla hade antingen en frukost, lunch eller middag. Magnus och jag (okej till 90 procent Maggan) svängde ihop våra vanliga tacos med bönröra och guacamole. Ett så otroligt bra koncept att åka på små helgresor med vänner. Senast exakt det här gänget var samlat var ett och ett halvt år sedan i Yosemite. Också väldigt bra resa. Ja, nu blev jag den där släktingen från 1987 som tvingar gästerna att kolla på hans diabilder från semestern på Kos. Ber om ursäkt för det. Ska leverera mer substans resten av veckan. Det tog för övrigt bara två timmar att köra hem igen på söndagen (plus de två timmar som Blankens och vi lunchade på Polly’s Pie i Riverside). När vi kom hem passade vi på att plocka upp en stor, vit ullmatta som en familj längre upp på gatan inte längre behövde. Nu är min fråga till er, helt off topic, HUR tvättar man en sån? Frågade på tvätteriet uppe på gatan och de sa drygt 400 dollar så jag tänkte att det får bli plan B. Read more
