Tack för alla kommentarer på det här inlägget om att äta djur! Ett speciellt stort tack till er som berättade att ni äter kött trots att ni kanske känner att ni inte borde. Så ofta åtminstone. Det skulle vara så lätt att ljuga och ba: “Jag är vegan. Gratulera mig.” Men ni ba: “Jag väljer att inte föra fram alternativa fakta!”. Så här tänker jag: De allra flesta av oss kunde äta mindre av animaliska produkter, men för att få folk att göra det tror jag mer på uppmuntran än skammande. Att komma med bra alternativ och inte vara på folk att byta ut hela sin diet över en natt. Mat är ju en sån vanesak. Förr när jag sa att jag var vegetarian kände jag ett behov av att förklara att det främst var av miljömässiga skäl. Inte för att jag tyckte djur var söta. Att tycka djur är varelser med känslor var liksom lite godhetspatetiskt (som Ann Heberlein kanske skulle uttrycka det). Det kändes mer rationellt att säga att en var vegetarian för koldioxidutsläppens skull. Faktiskt lite mer manligt att inte tycka synd om djuren, utan istället hänvisa till vetenskap. Och alla vet ju att det manliga har högre status. Men nu förtiden erkänner jag att jag tycker synd om djuren, om kalvar och lamm som äts upp utan att ens blivit vuxna, om svin i massanläggningar, kossor som aldrig få gå ut och så vidare. Det sagt fattar jag att det finns en skillnad mellan djur som vuxit upp på mindre gårdar med omsorg och djur som fått leva fria hela livet och som man jagat. Jag tror att de två största problemen är 1) lättja och vana. Vi tillreder det vi är vana vid att tillreda och äta 2) priset. Vi betalar hellre mindre än mer och betalar därför för lite för att djuren ska få leva under rimliga förutsättningar PS. Jag är verkligen inget praktexempel. Precis som för många av er är mitt största problem osten, men jag försöker äta mindre ost eller veganost, men det slinker ändå ner en del. Read more
