Det h’e4r med att bo i ett tv’e5spr’e5kigt land f’f6r med sig vissa schizofrena drag i mej. Inte nog med att jag i jobbsammanhang st’e4ndigt ska kommunicera med de mest underliga m’e4nniskotyper, jag ‘e4r dessutom dagligen tvungen att pendla mellan tv’e5 spr’e5k. Och d’e4rmed tv’e5 personligheter. Jag lever n’e4mligen i ‘f6vertygelsen om att jag ‘e4r vansinnigt verbal, intressant och underh’e5llande p’e5 svenska, medan mitt finska jag, den finska Peppe, ‘e4r lite tr’e5kigare, tr’f6gare och allvarsammare. Den finska peppen ‘e4r oskuld. Hon har aldrig haft en finskspr’e5kig pojkv’e4n, det skulle n’e4mligen vara om’f6jligt att vinna ett relationsgr’e4l p’e5 finska. Att h’e5lla presentationer eller f’f6redrag p’e5 ugriska ‘e4r vanligtvis en mardr’f6m och i arbetssammanhang spelar hon alltid den f’e5origa, men intelligenta samarbetspartnern (jag t’e4nker Michael Scofield). Hon skriver mycket kortare och sakligare mail ‘e4n p’e5 svenska och g’f6r ob’f6nh’f6rligen objektsfel. D’e4rf’f6r blir jag alltid lika ‘f6verraskad d’e5 mina finska polare kommer ih’e5g kloka saker jag sagt eller till och med skrattar ‘e5t mina finskavitser*. Jag f’e5r lust att utbrista: “Tyckte du att det h’e4r var roligt? Baby you’ve seen nothing. Du skulle h’f6ra mej p’e5 svenska!”** Men det g’f6r jag aldrig. Ist’e4llet p’e5minner jag mej sj’e4lv om att l’e4sa fler b’f6cker p’e5 finska och umg’e5s oftare med finskspr’e5kiga bekanta. F’f6r att p’e5 s’e5 s’e4tt ‘e4ntligen bli fullst’e4ndigt flytande och kunna bevisa den finsktalande v’e4rlden att jag ‘e4r sjukt rolig. Och intressant. Och smart. *i de h’e4r s’e4llsynta fallen ‘e4r jag dock alltid orolig ‘f6ver att de skrattar ‘e5t mej f’f6r att jag sagt n’e5t fel.**fast det skulle jag ju s’e4ga p’e5 finska. Read more
