I lördag var vi hemma och åt middag hos ett par kompisar. De frågade varför vi bara skriver på svenska när vi uppdaterar Facebook, Twitter, Instagram och bloggen. Och varför vi inte gör podcasten på engelska. Alla som pratar svenska förstår ju engelska, men de engelskspråkiga (alltså våra kompisar) kan ju inte svenska. Min vän Mike som bor i New York, men läser bloggen genom google translate för att ha lite koll på vad jag sysslar med säger samma sak. Varför inte skriva på ett språk fler människor fattar? Ett svar är såklart att det vanligtvis är lättast att uttrycka sig på sitt modersmål och att om vi alla talar engelska så dör (finlands)svenskan ut och det skulle vara en dålig sak för kulturidentiteten och fosterlandet. Men i ärlighetens namn handlar det nog mer om jantelagen. Magnus sa att hans Facebook-vänner skulle tycka att han var ett pretto som trodde att han var någon nu när han flyttat till L.A. och jag kände i hemlighet samma sak. Den där känslan att folk skulle tro att jag tror att jag är någon och därmed att jag är en tönt sitter djupt. Vår kompisar fattade inte alls vad vi snackade om. Read more
