Så här lyder det första stycket i otrohetskolumnen. Resten får ni läsa på papper.fi i början av nästa vecka: @font-face { font-family: "Cambria"; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: "Times New Roman"; }div.Section1 { page: Section1; } En kväll på en fest under mitt utbytesår i Holland kom det fram en bekant och sade att min pojkvän stod och hånglade med den japanska utbytestjejen. Jag skrattade bort bekantingen och orkade inte ens kolla om påståendet stämde. Så absurt lät det i mina öron. Hur skulle han som hade mig kunna vilja hångla med någon annan? Sedan åkte jag hem till Finland, gjorde slut med pojkvännen och träffade en ny. Den nya hade en väldigt nära relation till sitt ex. Ibland sov de till och med över hos varandra. Jag tyckte att det var fullt naturligt. Det är väl klart att man ska kunna vara god vän med sina före detta! Så gick det några år, jag blev sambo med en ny kille, gjorde slut och fick några månader höra att min före detta i flera månader haft ett förhållande med en kollega. Eller så sade han själv. Jag var bombsäker på att han bara sade det för att såra mig. Read more
